Att möta det som inte fick bli mött

Mycket av den inre stress och ohälsa vi bär på har sin grund i sådant som aldrig riktigt fick tas emot.
När jag säger trauma menar jag inte bara stora eller dramatiska händelser. Ofta handlar det om det som hände inom oss. Tillfällen då vi inte blev sedda, bekräftade eller mötta i det vi kände. När något var för mycket, för svårt eller för ensamt att bära själv.

Det kan handla om en barndom där känslor inte fick ta plats. Om relationer där man ofta kände sig ensam, fel eller oviktig. Eller om händelser i livet, som förluster, brutna löften, orättvisor, där det som väcktes aldrig riktigt fick bearbetas.

Det som spelar roll är inte hur allvarlig situationen såg ut utifrån, utan hur den upplevdes i kroppen. Kände du dig övergiven, otrygg eller ovärdig att stå upp för eller bli älskad? Då sätter det spår.

När såna upplevelser inte får bearbetas stannar de ofta kvar. Inte som minnen i första hand, utan som spänningar, trötthet, oro eller återkommande stress. Det påverkar nervsystemet, kroppens återhämtning och i förlängningen också den fysiska hälsan.

Det är här healing kommer in i bilden. Inte som en snabb lösning, och inte genom att jaga symtom, utan genom att arbeta med det som ligger under ytan. Att skapa trygghet för kroppen att släppa taget om sånt som den burit länge.
Hållbar läkning handlar sällan om att fixa något som är fel. Ofta handlar den om att möta det som aldrig fick bli mött.